Inledning
Första inlägget och som alltid vill jag öppna upp med en storslagen entré . Redan innan jag bestämde mig för att börja blogga igen så fick jag prestationsångest , även om det faktiskt bara är för min egen skull jag börjar skriva och blogga igen. Även om detta kommer ( eller min tanke just nu är iaf) att handla mestadels om mina hästar och min stora passion i livet. Ja hästar! MINA hästar. Eller mina och min dotters.
Men så lär jag backa steget lite och sluta försöka göra allt så perfekt. Jag ska ju bara skriva... Blogga,,, lägga upp bilder och dokumentera min och hästarnas utveckling, vardag och träning. För min egen skull. För att skriva vår historia. För att titta tillbaka och läsa -kolla av om vi gjort några framsteg...
Men egentligen så vill jag ju bara ha kul med mina hästar och få skriva om oss. Kanske dela med mig om våra dagar, hur vi tränar och har kul!
Jag har alltid älskat att skriva. Långt innan datorer och internet, Facebook , mobilkameror och Instagram, så skrev jag. Dagböcker i form av vanliga hederliga skrivböcker med hård pärm och litet guldigt Lås med pytteNycklar till. Vanliga linjerade kollegieblock där jag skrev så pennan glödde och klistrade in vanliga hederliga pappersfoton. Jag skrev om allt från älsklingshästarna på ridskolan till senare i livet; tonårsförälskelser på två ben. Små söta foton på små söta ponnys och en massa drömmar om egen häst. Senare i livet om krossat hjärta och killar som svek. Och ännu djupare om min kaotiska uppväxt och mitt kaotiska liv. Men det lägger jag åt sidan just nu.
Att skriva har alltid varit ett sätt att få ur mig allt som försöker få plats i mitt huvud. Å det är mycket kan jag lova!! Ja så mycket att det allt som oftast svämmar över . Sån e jag. Och allt får inte plats vilket givet resulterar i ett enormt kaos. Då e de skönt att sätta bokstäver på tankarna. Att sätta tankarna på pränt. Frigöra diskutrymme så att säga ...
Ja detta kan bli en blogg om precis vad som helst- hästarna, mitt liv mina känslor och min vardag.
Välkommen till min röriga värld!
//Lena
